Tiden går fort

Det känns som att det va igår jag skrev sist, men tiden går så fort så nu är det snart dags för tentor igen. På måndag och tisdag beger jag mig till huvudstaden igen för att sätta mig i skolbänken och skriva så pennan glöder.

Igår var jag iväg till barnsjukhuset "Hospital Luis Calvo Mackenna" i Santiago för att donera blod. Hemma i Sverige var jag blodgivare så det kändes självklart att donera även här i Chile. Här är det stor brist på blodgivare. Det gick till på ungefär samma sätt som i Sverige. Först blev jag intervjuad, efter det mätte de mitt blodtryck samt hemoglobinvärde och sedan fick jag donera ca 450 ml blod. När det var klart fick jag vila en stund och dricka juice. Precis som förra gången när jag donerade drabbades jag även nu av molande huvudvärk, så hela dagen fick jag dricka mycket vätska.
 
Klimatet har blivit varmare och vissa dagar har det varit uppemot 25-30 grader och ändå är det fortfarande vinter(!). Fast på nätterna är det dock fortfarande kyligt.

Jag hoppas innerligt att jag blir godkänd på tentorna som jag ska skriva nästa vecka. Detta skulle betyda att jag kan ta det lite lugnare under nästkommande månad, och riktigt kunna njuta av att min mamma och storebror kommer att vara här. Som sagt går tiden så fort och snart är de äntligen här. Äntligen ska jag snart få åka till flygplatsen och ta emot dem.

Jag måste erkänna att jag under de senaste månaderna har kännt av en viss depression. Vissa dagar har verkligen varit svarta. Jag känner som ett stort hål inom mig, som att något saknas. Den biten som saknas är min familj, att ha något eget, känna mig oberoende av andra. Jag känner även mycket press, på att jag måste få min titel snart... Ibland har jag funderat på att kasta in handduken..men sen ångrar jag mig. Jag måste kämpa vidare.

Jag, mamma och mina storebröder när vi var små. Det är Juan (med blå tröja) som ska komma hit med mamma. Hade varit jättekul om Sebba också hade kunnat komma ❤️
 
Jag och älskling ❤️
 
Jag och mamma ❤️
 
Hela min familj ❤️
 
 

Lite om allt möjligt

Sist jag skrev här har det hänt en hel del, som jag tänkte ta att sammanfatta.

Bland annat har jag varit på Fantasilandia i huvudstaden Santiago, som man kan säga är Sveriges motsvarighet till Liseberg. Jag som älskar den där adrenalinkicken som man får när man åker karusell, blev som ni kan tänka er som ett barn på nytt. Just denna dagen som vi åkte dit på var det tyvärr mycket folk där, med tanke på att det var mitt i vinterlovet och alla barn var lediga. Så det var därmed lååånga köer till de flesta av karusellerna, men roligt var det!

Något annat som jag inte har berättat är att jag numera har en nedräkning till den 13:e september, då min mamma och storebror kommer hit och hälsar på! Jag längtar att få krama om dem. För min mamma är det två år sedan hon var här och för min storebror är det 20 år sedan han var här. Ni kan gissa om att alla släktingar längtar att få se dem med! Såklart har jag redan börjat önska mig lite saker som de gärna får ta med hit hehe till exempel lite lösgodis och marabou-choklad, men det viktigaste är ju att de kommer.

Här om dagen var jag iväg till universitetet igen, denna gången för information angående de kommande tentorna, föreläsningar. Jag fick med mig hem ett gäng med powerpoint-presentationer som jag känner kommer att underlätta lite. På tisdag är det dags igen att åka in till universitetet för ytterligare information. Jag har även fått svar på min andra tenta. Tyvärr blev jag inte godkänd på den. Det var tydligen endast två av 11 personer som klarade av den. Jag var lite deprimerad dagarna efter att jag fått reda på att jag inte blev godkänd på den...som en vinnarskalle som jag är, är jag inte van att misslyckas... jag tror att detta var mitt första "icke-godkänd" någonsin. Som tur är har jag fler chanser på mig.

Nu har jag även besökt vårdcentralen för första gången, CESFAM som det heter här och som står för Centro de Salud Familiar, som man skulle kunna översätta till familjärt hälsocenter. Jag fick en tid, samma dag som jag beställde tid, med en läkare. Jag behövde nämligen mer astmamedicin, Salbutamol. Jag behövde varken betala för medicinen eller läkarbesöket. Detta tack vare att jag tillhör den gruppen av den statliga hälsoförsäkringen som inte behöver betala något alls, FONASA grupp A. Det är de som bl.a. inte har någon inkomst som ingår i den gruppen. FONASA står för Fondo Nacional de Salud och betyder nationella hälsofonden. Den privata motsvarigheten heter ISAPRES. Det är lite mer komplicerat att lära sig hur hälso- och sjukvården är uppbyggd här, med tanke på att den är uppdelad i privat och offentlig.
 
Laddar även upp en bild på ett litet hus som jag snickrat ihop till min hund Luna mellan pluggandet.