Jag har under denna månad njutit av att ha min bror och min mamma här hos mig i Chile. Till och med så mycket att jag har glömt bort att skriva här i bloggen. Jag har mått så bra av att ha dem här. Allt har varit toppen. Det är nu som jag är orolig för att bli lite deppig igen... Nu när de snart måste åka tillbaka hem till Sverige. Tiden går fort, jag vet det. Men när jag tänker på att jag måste vänta kanske 8-9 månader innan jag får se dem igen så brister jag ut i gråt. Men jag måste vara stark.För så fort de har åkt hem på lördag, måste jag börja att plugga intensivt inför den sista tentan som väntar i slutet på månaden. Därför måste jag tänka positivt och inte vara ledsen. Tänk om man var gjord av stål.
Som jag sa tidigare har denna månaden varit underbar. Jag har försökt att hitta på något dagligen med mamma och brorsan för att de skulle njuta av vistelsen här. Vi har bland annat firat nationaldagen med hela tjocka släkten, med lekar och sång- och dansuppträdanden, varit i Santiago, åkt till kusten, shoppat, vandrat i bergen och grillat, sett på fotboll och gjort massa andra aktiviteter. Vädret har också varit behagligt och vissa dagar har det varit rena rama sommardagar med temperaturer på runt 30+.
Tänk om det vore möjligt att dela på sig. Den ena halvan av mig vill resa med mamma och brorsan hem, och den andra halvan vill stanna kvar här.
Som jag sa tidigare har denna månaden varit underbar. Jag har försökt att hitta på något dagligen med mamma och brorsan för att de skulle njuta av vistelsen här. Vi har bland annat firat nationaldagen med hela tjocka släkten, med lekar och sång- och dansuppträdanden, varit i Santiago, åkt till kusten, shoppat, vandrat i bergen och grillat, sett på fotboll och gjort massa andra aktiviteter. Vädret har också varit behagligt och vissa dagar har det varit rena rama sommardagar med temperaturer på runt 30+.
Tänk om det vore möjligt att dela på sig. Den ena halvan av mig vill resa med mamma och brorsan hem, och den andra halvan vill stanna kvar här.
